Intressen   

                                        August Vilhelm Eriksson

Varför man börjar släktforska varierar väl från person till person, men jag tror att den vanligaste orsaken är att man vill få något bekräftat. Vem var min morfar eller hur kom det sig att vi har vårt efternamn  t.ex.

För min del var en av orsakerna att jag en dag satt och samtalade med min farfar om hans mor och far. Då berättade han att han aldrig hade träffat sin far August någon gång.

För mig var det en märklig upplevelse att höra honom säga detta, för det har aldrig pratats något om den sidan av släkten. Min pappa Bengt, berättade att hans farmor hette Lydia, men jag har aldrig hört några detaljer eller vad pappa tyckte om henne.

Farfar Gösta berättade att August Wilhelm Eriksson som hans far hette, måste ha haft tilltalsnamnet August eftersom han kallades Gösta Augustsson när han började i skolan, men att fröken bytte hans efternamn till Eriksson !!

Det enda han hade var ett kort på August, det visar en ung man i snygg uniform och med en äventyrlig blick. Som tur är ser  han  snäll ut.

Hans mor Lydia berättade aldrig något, troligen frågade farfar aldrig något. Trots detta hade farfar hört att August stuckit till Amerika.

Jag tar tar kontakt med pastorsexpeditionen i Väse, och de hjälper mig hitta födelsenotisen för Gösta.

I den har föräldrarna Lydia Jonsson och August Wilhelm Eriksson bett att få införd en notering med lydelsen ”antecknat honom som sitt eget”.

För att förstå den lydelsen får man  ta ett steg tillbaka i historien och se vad som hände i Glumserud, på gården Kullen.

Gården Kullen ägs av Sara Johanna Eliasdotter, änka efter Jonas Jonsson. De hade 4 döttrar och en son. Lydia är en av dessa döttrar. SaraJohanna är strängt religiös och styr och ställer på gården med järnhand. I senare husförhörslängder kallas hon Johanna, men hon känns som en Sara Johanna UTAN  bindestreck, så jag  kallar henne det i fortsättningen.

Sonen Erik finns på gården som brukare med sin dotter Maggie, eftersom hans hustru dött i barnsäng. Där finns också den handikappade xxx, som ingen pratar om, samt Emma och Anna.

På Såtång, gården intill bor en kusin till Sara Johanna, Emma Olsson och hennes man Rickard. De har en dräng anställd som heter August Wilhelm, han var född i Storbrohyttan,  Färnebo.

Lydia fick nog inte gå på dans eller göra några andra syndiga världsliga förlustelser, så man kan nog ana att det är en  hemlig allians med hemliga möten och dold passion.

 Kanske var det inte så, men nog känns det trevligare att tänka så, att Lydia förhoppningsvis fick uppleva en passion  åtminstone en gång i sitt liv. Hon var trots allt 32 år när hon blir med barn och är ju ingen dununge i livet!

August blev faderlös tidigt i livet,redan innan han var 6 år fyllda,  vilket nog inte var alltför vanligt gruvarbetarson som han var. August var född tvilling, hans bror Anders dog redan vid 16 års ålder att lungsot, det var säkert ett hårt slag för en ung grabb i tonåren, att mista en  halva i den helhet ett tvillingpar utgör.

Han flyttar till Lungsund och arbetar som dräng, och sedan bär det iväg till Waxholm för militärtjänst. Kortet som finns visar en stolt ung man i uniform med många blanka knappar!

Efter militärtjänsten kommer han till Söre, och till Emma Olssons familj.Eftersom granngårdarna är närqa släkt lånar de nog tjänstefolk av varandra när det kan behövas. Det ger Lydia och August en vardaglig möjlighet att träffas utan att Sara Johannas falkblick ser och hör allt.

SÅ kommer då det oundvikliga, det syns och det märks. Lydia skall ha barn, ett oäkta, kan det ha varit värre? Sara Johanna ställde nog till ett litet världsligt helvete för Lydia, och det var nog mer än en gång hon fick veta vad hon gick för. Lydia föder så sonen Gösta i ett av rummen på övervåningen och får trots allt bo kvar hemma och ha sonen hos sig. August får sitt ”straff”, Gösta föds i maj och i oktober blir han förpassad till Buxerud i Ö:a Fågelvik och familjen Fors. Det är med denna bakgrund man förstår vilken sorg och vilken vrede det ligger i de orden son som prästen skrev in i marginalen; ”antecknat honom som sitt eget ”

Sitt syndiga ok får hon bära, och straffad blev hon också  på sätt och vis. Hon får ta den tunga sysslan att mjölka alla korna morgon och kväll utan hjälp.Fast jag tror att hon tyckte Gösta var värd  det!!

August blev inte långvarig i Buxerud, redan en månad senare begär han flyttintyg till Göteborg. Här frösvinner alla spår efter vår August Wilhelm.

Vad gjorde eller vad hände när det helt plötsligt slutade kämpa? Det började ju så bra, med skrivningen i födelseboken. Ställdes det ultimatum?

Aldrig någongång berättade Lydia för Gösta vart hennes enda kärlek(?) och sin ende sons far tänkte,tycke eller tog vägen. Hur kan man bära något såndant ett helt liv, och hur kan man låta bli att fråga? Lydia blir kvar i Väse, flyttar sedan till Kristinehamn. För att sedan bege sig till Avesta, av alla ställen, som hushållerska. Gösta frågade henne en gång vaför Avesta? Här är jag fri…..

Gösta tog motorcykeln till Avesta och hälsade på hos sin mamma då och då.

Men August Wilhelm hör aldrig av sig. När vi 1992 på sommaren åker till Kullen för att se vart och hur farfar bodde som liten, berättar gårdens nuvarande ägare, Margareta Johansson, att det för många år sedan hade kommit en man och på längt håll studerat gården, och sagt att han varit där som ung. De hade flera gånger undrat vem denne mystiske man var, men när Gösta berättade sin historia sa hon att ”tänk om det var han?”

Gården Kullen brukas av Lydias bror Erik, som är änkeman. Han är även organist i Väse kyrka, men han finns trots allt på sin systers sida. 

 Samtliga Sara Johannas barn fär lida av sin mors fanatiska  religiösa leverne. Det var bara Erik som gifte sig  och fick barn, försynen gjorde honom honom istället till änkeman direkt då hustrun avled i barnsäng vid dotterns födelse, han gifte aldrig om sig. De andra två döttrarna blev gifta med endast med svärsöner godkända av Sara Johanna. Det var bara gamla gubbar som dög, ingen av de som Emma och Anna ville ha själva. Det berättas om en av friarna som lämnade huset gråtande. Hur kunde det bli så? Vad drev Sara Johanna att tolka kärleksbudskapet i Bibeln så fel att alla hennes barn blev olyckliga?

Var det grannarnas kommenater, eller rättare sagt, deras outtalade kommentarer?

Dessa Sara Johannas barn, fick endast två barn, det var Gösta och Maggie.

ÓMarianne Fröding 2002