Artiklar

Här finns berättelser om vanligt folk. De som inte gjort sina avtryck i historieböckerna eller dylikt, men ändå lämnat spår, om så bara i våra hjärtan.

För vem kan låta bli att beröras när man läser Frideborgs dagbok Där hon på ett sånt rörande sätt har skrivit om sin tonårsförälskelse. Att föremålet för kärleken, Ole Theobaldi, inte är en dussinperson, kan man läsa i Frideborgs avskrift av den artikel som handlar om honom. Den finns sist i hennes dagbok. Jag har efter kontakt med Oslos Universitet fått en bild av honom, och nog kan man förstå henne?

Så har den gamla Albertina Fredrika Hörqvist/Åstrand, som efter att ha blivit änka två gånger lämnar Småland för att slå sig ner i Värmland med sina två söner. Att hennes öde blev att hon nästan överlevde alla, var väl inte vad hon drömt om.

Så har vi Elfdalingen , han som gjorde sin formskurna likkista med plats för mat, och som odlade äpplen på en egen byggd ö i Klarälven.

Zibalon, som fortfarande gäckar mig med sin okända fader. Han som var urstark och älskade att dansa. Som slogs och bröt ryggen på patrons hund.

Alla okända Frödingar, som inte kommit med i tryckta skrifter för att de inte haft rätt föräldrar, eller kan det vara, hemska tanke, så att de inte passade skribenten?

Vår August Vilhelm Eriksson, farfars far, som aldrig dök upp efter att kofferten kom till brodern i Göteborg. Någon gång efter 1914. Han skall ha varit på väg hem från Australien. Varför finns han inte någonstans ? Han, vars anfäder var Bergsmän och gruvbrytare i Värmlands Bergslag, och givit oss släktband med John Ericsson.

Hur härligt är det inte att veta att en av förfädrens kossor hette Kruselinna och anfadern själv hade hundskinnshandskar? Läs om detta i Bouppteckningen från Norra Råda.

Ó Marianne Fröding 2004